Så här på internationella kvinnodagen kan det vara på sin plats berätta att HSB gjorde det möjligt för kvinnorna att kunna förvärvsarbeta genom att inrätta dåtidens dagis.
Redan under pionjärtiden på 1920-talet föddes idén att inrätta lekstugor för barn i HSBs bostäder. Idén framfördes närmast av en av initiativtagarna till HSB, Sven Wallander, som under ett besök i Wien lät sig inspireras av de inrättningar för barn som fanns där.
Den sociala dimensionen fick under 1930-talet en framträdande plats. Den personal som fanns på HSBs lekstugor och på andra motsvarande barnstugor hade inte särskilt bra utbildning för uppgiften och i takt med att HSBs lekskoleverksamhet byggdes ut blev behovet av utbildad personal tydlig. Socialpedagogiska seminariet startades. Bort skulle den fattigdomsstämpel som präglat tidigare barnkrubbor.
Lekstugorna, som var avsedda för alla barn, fick ett starkt pedagogiskt anslag. I utbildningen ingick bl.a. psykologi, pedagogik, hygien och medicinsk barnavård. Genom väl utbildad personal skulle barnen få både en pedagogiskt bra uppfostran och tas om hand fysisk på bästa sätt.
En omfattande aktivitet inom idrott, gymnastik, teater, musik, konst mm utvecklades och fick en bred anslutning. Till detta kom insatser ifråga om heminredning samt konstbildning med en efter också nutida mått mycket omfattande utställningsverksamhet.
I 1930-talets pressdebatt kunde HSBs lekstugor omtalas som ett ”barnparadis”.
Vilka avgifter hade man då i lekstugorna? År 1939 uppgick avgiften för heldagsbarn till 1 krona samt för småbarnsvård till 1:50 och då det gällde barnträdgårdarna var avgiften 5 kronor per månad. Detta gällde för HSB-medlemmarnas barn – för icke medlemmar var avgifterna något högre.
Historia och kooperation 