Bland de många tveksamheter som ibland fanns hos medlemmarna i början av HSBs tillkomst finner vi maskintvättstugorna. En del medlemmar vägrade helt enkelt använda de nya fina tvättmaskinerna.
Ett psykologiskt misstag gjorde HSB till en början genom att man tog betalt för användning av tvättmaskinerna, men inte för handtvättstugorna. Det var inte det bästa sättet att lansera en ny idé i tider med permanent knapphet i hushållskassan.
Tidningen Vår bostad skrev 1925 ”att i årets byggen inreddes tvättstugorna med elektriska tvättmaskiner, ångtorkar, ångmanglar, möjlighet till elektrisk strykning men för de konservativa husmödrarnas räkning bibehålles ett par handtvättstugor”. Detta ansåg man dock vara principiellt felaktigt och styrelsen beslöt därför redan 1926 att inte längre bygga några handtvättstugor.
HSB som ville ombesörja allt i bostadsföreningarna, försökte övertyga husmödrarna ”om de nya maskintvättstugornas alla fördelar”. Till sitt stöd hade man Ingenjörsvetenskapsakademien handling nr 100 om militär tvätt. Det hjälpte inte, trovärdighet på punkten var nog inre så stor.
Då idén om information var god, måste en särskild tvättdemonstratris engageras. Först blev det Olga Grimlund som nog hade lättare att komma till tals med kvinnorna om tvättstugornas användning. Olga var gift med Otto Grimlund hanskmakarsonen från Malmö som var med och bildade HSB. Senare demonstratriser var ombudsmän i mörk kostym.
Tveksamheten bland bland medlemmarna var stor till maskintvättstugorna. I Malmö klagade man hos styrelsen och ville ha möjligheter till handtvätt. Men styrelsen svarade att ”enligt fullt trovärdiga upplysningar skulle med dessa maskiner en person på en tid av cirka 8 timmar tvätta 60 kg kläder med ofantligt mycket mindre arbete än vid handtvätt. En tvätt som tar två dagar av oftast två personer kan med lätthet i maskinen utföras av en person på en dag”. Efter en tids upplysningsarbete accepterades maskintvättstugorna.
När väl tvättstugorna etablerats kom HSB på att man skulle tillverka ett eget tvättmedel. Målet var att få fram ett tvättmedel, som ”inte var till skada för såväl maskiner som tvätt”. Däremot sa man inget om tvättmedlets eventuella skador på miljön i stort. Det nya tvättmedlet framkallade kritiska röster hos medlemmarna. Man ville använda andra tvättmedel än ”HSBs” och Kooperativa förbundet gillade inte att HSB ”gav sig in i diverselhandlargebitet”.
När medlemmarna kalagade på att tvätten inte blev ren i maskinerna åkte HSB ut och inspekterade. Hade man använt ett annat tvättmeddel än HSBs var det just felet. ”Dessa maskiner kräva HSB:s tvättmedel, ty vårt tvättmedel är själva garantin till renhet.”
Tiderna gick och när nya föreningar såg dagens ljus skickade HSB ut ombudsmän i mörk kostym, hatt och hanskar för att lära husmödrarna tvätta med HSBs tvättmedel.
Verksamheten fick mycket kritik och Hyresgästernas Tvättmedelsfabrik AB blev väl aldrig en riktig framgångssaga utan avvecklades i början av 1940-talet ”till följd av brist på råvaror”.
Historia och kooperation 