Hög boendestandard är något HSB alltid tagit strid för, inte minst när myndigheter och långivare ansåg kök och badrum var ”onödiga”.
1923 då utedassen var standard för arbetarbostaden, introducerade HSB riktiga kök och badrum till varje lägenhet. Det ansågs onödigt och motarbetades av myndigheter och långivare. HSB försvarande den ”höga” standarden:
”Den största reformen, så ojämförligt mycket viktigare än allt annat, är det varma vattnet till disk och rengöring. Trots dess mycket stora dyrbarhet infördes denna bekvämlighet i varje kök. Gasspisen är nummer två, ty inga skäl talar för något så pass obekvämt och oekonomiskt som en vedspis.”
Ett vanligt kök vid den här tiden bestod av en spis, en slasktratt, några öppna hyllor på väggen och i bästa fall ett väggfast skafferiskåp. För HSB var ett välutrustat och lättarbetat kök ett med stor matplats där familjen kunde samlas.
1926 började HSB bygga kök med fabrikstillverkade köksinredningar. Det viktiga var att inte bara se till efterfrågan, utan låta behovet styra bostädernas utrustning och utformning. Att de med små inkomster inte frågade efter större och bättre bostäder hade inget att göra med hur deras behov såg ut. HSBs kök och badrum, var en exklusivitet och en innovation för den svenska bostaden, men något som verkligen behövdes.
För HSB var det viktigt att du kunde delta i den politiska debatten och då måste man vara hel och ren även vid köksbordet.
Historia och kooperation 