I början av 1930-talet brottades Sverige med en svår ekonomisk kris. Omkring 25 procent av de svenska industriarbetarna var arbetslösa och arbetsmarknaden präglades av ständiga konflikter. Då vaknade en vilja att förändra det gamla fattigsverige till ett mer modernt samhälle.
Där lades grundstenen till den sociala bostadspolitiken, vilket i sin tur banade väg för en folkrörelse för bättre bostäder där HSB snabbt tog ledartröjan.
Alva och Gunnar Myrdal gav 1934 ut sin omvälvande bok Kris i befolkningsfrågan, som ytterligare riktade strålkastarljuset mot trångboddheten i storstäderna och problemen som det skapade. Paret Myrdal menade till exempel att det var ett av skälen till att det föddes så få barn i Sverige.
Tankarna återkom i ett delbetänkande från bostadssociala utredningen. Där förde man fram ett förslag om så kallade barnrikehus, alltså bostäder som byggts specifikt för flerbarnsfamiljen med små inkomster. HSB deltog i satsningen genom att bygga barnrikehus för familjer med tre eller fler barn från 1935 och framåt.
Under 1930-talet byggdes bostadsbristen i Sverige i princip bort, men det var fortfarande väldigt trångbott.


Lämna en kommentar