När nej öppnar nya dörrar – om framtidstro, samarbete och kooperationens styrka

Ibland röstas förslag om fusion ner inte för att de är dåliga, utan för att rädslan vinner över framtidstron. Men ett nej behöver inte vara slutet – det kan vara början på något nytt.

Att bygga tillsammans – inte bara slå ihop

Kooperationen bär på en stolt tradition. En tradition av att människor går samman för att skapa något bättre – för sig själva, för varandra och för kommande generationer. Ofta sker det genom vardagliga beslut och små förändringar. Ibland genom större steg, som förslag om fusion mellan föreningar.

Men när ett sådant förslag möter motstånd och röstas ner, är det lätt att känna besvikelse. Var det här ett bakslag? Har vi tappat framtidstron?

Inte nödvändigtvis.

Nej – ett uttryck för engagemang

Kooperativa fusioner har genom historien mött både framgång och motstånd. Det är inte ovanligt att medlemmar tvekar inför stora förändringar. Besluten kan upplevas komma från fel håll, känslan av samhörighet hotas, och frågan väcks: vad händer med vårt inflytande?

Inte sällan handlar ett nej om rädsla – rädsla för att förlora något värdefullt snarare än en övertygelse om att fusionen är fel väg att gå. Det är en fullt mänsklig reaktion. Förändring, särskilt på strukturell nivå, väcker oro.

Men det är också just i det här motståndet vi ser kooperationens styrka. Ett nej visar att människor bryr sig. Att de vill förstå, påverka och bli hörda.

Det vi riskerar att missa

Men i rädslan för att förlora identitet och närhet till beslut, riskerar vi ibland att förbise något annat viktigt: de möjligheter som en sammanslagning kan bära med sig. Fusioner kan skapa bättre förutsättningar för effektivitet, lägre kostnader och ökad medlemsnytta – till gagn för alla medlemmar.

Det är inte ovanligt att dessa argument hamnar i skymundan när känslorna tar överhand. Men ett nej till fusion behöver inte innebära att dessa mål går förlorade. Det går fortfarande att uppnå stora vinster – genom fördjupat samarbete, samordning av resurser, gemensamma initiativ och ömsesidigt lärande.

Det är inte antingen eller. Det kan vara både och.

Efter ett nej – det viktiga samtalet

Frågan är inte bara vad som föreslogs – utan vad som händer efter att det röstats ner. Ett nej behöver inte betyda stopp. Det kan istället bli början på ett samtal. En möjlighet att stärka dialogen, att förstå varandras farhågor, att hitta gemensamma beröringspunkter.

Många gånger har fusioner lyckats i ett senare skede – efter att förtroendet hunnit växa, efter att processer blivit mer inkluderande, efter att man tagit små steg tillsammans först.

Kanske börjar det med ett samarbete i en mindre fråga. En gemensam satsning. Dela lokaler. Byta erfarenheter. Lära känna varandra, utan pressen att allt måste hända på en gång.

En kooperation som lyssnar

Kooperationen har aldrig handlat om att forcera förändring. Den har handlat om att skapa förändring tillsammans. I en värld som ofta premierar snabba lösningar och kortsiktiga vinster, är det värt att påminna sig om att verkligt hållbar utveckling bygger på tillit, delaktighet och tid.

Att ett förslag röstas ner är inte ett misslyckande. Det är ett kvitto på att demokratin fungerar. Och det är en chans att stanna upp, lyssna och tänka nytt – tillsammans.

För ibland leder vägen framåt inte genom dörren vi tänkte ta – utan genom att vi bygger en ny, tillsammans.



Om historia

– Historien är en reservoar av mänskliga erfarenheter och vi fostras som samhälls- och kulturvarelser genom att analysera vårt agerande och vårt tänkande i förfluten tid.

OM MIG

Jag heter Bengt Skånhamre och har tidigare arbetat på HSB Malmö.
Jag är utbildad ekonom i Lund och på senare år historiker på Malmö Universitet. Numera är jag pensionär och egenföretagare.

Här kan du läsa om händelser hämtade ur kooperationens långa historia ofta med fokus på HSB Malmö. Nedslag kring sådant som inte är allmänt känt.


SENASTE INLÄGGEN


Nyhetsbrev