När Kronprinsen reste sig över Malmö 1964 var det inte bara en byggnad som stod färdig – det var kulmen på en idé som fötts långt tidigare, i tankevärlden hos några av Sveriges mest framåtblickande bostadsvisionärer.
En av dem var Arnold Sönnerdahl, ideolog och författare till de kooperativa tankegångar som låg till grund för HSB:s moderna stadsbyggnadsfilosofi. För Sönnerdahl var boendet inte bara en plats att sova – det skulle vara en helhetsmiljö för livet. Hem, arbete, handel, service, gemenskap – allt skulle samspela. Ett boende skulle vara en stad i miniatyr, till för människan, inte bilen.
Den som kom att förverkliga dessa tankar i praktiken hette Hugo Åberg. Under sina över 20 år som vd och ordförande i HSB Malmö – och en tid även för HSB Riksförbund – bar han Sönnerdahls idéer som en inre kompass. Hans dröm var ett nytt slags bostadskomplex: högt, storslaget, funktionellt – och helt i linje med det kooperativa idealet.
Projektet fick namnet Kronprinsen, och var från början tänkt som ett HSB-initiativ. Men styrelsen i Malmö tvekade. Ett så djärvt steg låg utanför det man vågade föreställa sig. Åberg vägrade dock att släppa sin dröm. 1958 lämnade han HSB för att gå sin egen väg och förverkliga visionen.
Byggstarten skedde hösten 1959. Det som nu växte fram var inget mindre än en stad i staden – inspirerad av Sönnerdahls idéer, genomförd av Åbergs envishet och vilja. Kronprinsen rymde allt: 720 lägenheter, kontor, restauranger, butiker, service, ett jättelikt underjordiskt garage – och en tydlig struktur där människor och bilar hölls åtskilda i tre nivåer. Barnens lek fick ett eget plan ovanför gatan – tryggt och fritt.
Men visionära idéer väcker ofta kritik. Under byggtiden skrev Expressen: ”Det värsta av Malmös många misstag som fortare än de flesta anar förvandlas till slum av jätteformat.” Kritikerna såg bara betong – inte idén bakom.
Tillsammans med arkitekten Thorsten Roos skapade Åberg något som aldrig tidigare byggts i Malmö: 27 våningar klädda i blå mosaikplattor som ljusnar upp mot toppen. Byggnaden blev Malmös högsta – 82 meter rakt upp – och en symbol för modig stadsutveckling.
År 1962 gav regeringen sitt godkännande, och två år senare invigdes Kronprinsen. Ett monument över en idé – och ett bevis på att stora visioner kan bli verklighet när de bärs av rätt människor.
Efter Åbergs tragiska död i en bilolycka 1969 tog hans dotter Ulla Åberg över förvaltningen. Kronprinsen förblev i familjens ägo fram till 2014, då byggnaden såldes till Akelius Fastigheter. Än idag står huset kvar som ett av Malmös mest karaktäristiska landmärken.
Kronprinsen är inte bara arkitektur – det är ett manifest.
En konkretisering av Arnold Sönnerdahls (1910-1967) idéer, genomförd av Hugo Åberg (1905-1969). Ett uttryck för hur boende kan vara mer än bara kvadratmeter – det kan vara en vision om framtidens samhälle.
Och faktum är – det skulle dröja över 40 år innan Malmö vågade tänka lika stort igen. Inte förrän med Turning Torso, invigt 2005, återkom modet att förverkliga en stadsdelstanke i samma anda – djärv, hög, omstridd och omskriven. Även detta projekt väckte starka reaktioner, men har idag blivit ett landmärke som definierar Malmös nya identitet.
Bakom Turning Torso stod Johnny Örbäck, då vd för HSB Malmö – en stark socialdemokratisk visionär, precis som Arnold Sönnerdahl före honom. Örbäck bar samma övertygelse: att arkitektur och stadsutveckling är verktyg för social förändring, inte bara estetiska uttryck eller marknadsprojekt. Båda ville skapa något större än byggnader – de ville forma samhällen.
Två generationer. Två epoker. Två visionärer – och två byggnadsverk som förändrade Malmö.
Historia och kooperation 