Året var 1945. Sverige hade just lämnat krigsåren bakom sig, och i Malmö började konturerna av ett nytt samhällsbygge ta form. Det var också året då en ung man från Svalöv gjorde entré i stadens politiska och kooperativa liv – med hjälp av HSB:s färgstarke chef Arnold Sönnerdahl.
Eric Holmqvist hade tillbringat sin ungdom i laboratorierna på Frökontrollanstalten i Svalöv, men framtiden skulle visa sig ligga långt från åkrarnas genetiska granskning. Genom ett oväntat erbjudande från HSB i Malmö rekryterades han till rollen som ombudsman – och det var ingen mindre än Sönnerdahl själv som stod för beslutet.
– “Vad har du sysslat med då?”, ska Sönnerdahl ha frågat när Holmqvist klev in på HSB:s kontor.
– “Frökontroll.”
– “Vad säger du! Då är du som klippt och skuren för det här uppdraget.”
Orden fångar både tidsandan och Sönnerdahls karaktär. Han var en man som värdesatte potential över meriter, och som inte tvekade att ge unga talanger ansvar. Holmqvists anställning blev startskottet för en imponerande politisk bana – först som lokal kraft i Malmö och senare som statsråd i flera av Sveriges viktigaste departement.
Boende på Pilgården – i ett av HSB:s egna hus
Holmqvist flyttade snabbt till Pilgården nära Triangeln – ett nybyggt bostadshus signerat HSB:s expansiva efterkrigsplaner. Här bodde unga tjänstemän, kooperativa funktionärer och framtidens politiska ledare vägg i vägg. I samma byggnad drev föreningen Solidar en restaurang, vilket underlättade för en ung och arbetsbelastad Holmqvist som slapp laga mat varje dag.
Parallellt med uppdraget på HSB tog han också på sig ordförandeskapet i SSU:s Skånedistrikt. Uppgiften var tydlig: att stärka kontakterna mellan facket och partiet, och att bygga organisation i en tid då samförstånd och mobilisering var nyckelord.
Under sin tid i Malmö byggde Holmqvist upp den så kallade “Aktiva klubben”, en organisationsstruktur på arbetsplatserna som särskilt syftade till att bemöta kommunistiskt inflytande. Trots att klubben senare skulle ifrågasättas, såg Holmqvist det som ett legitimt sätt att säkra demokratin och föra ut information.
– “Vet man bara lite grann om vad som är på gång, ja då är människor gärna med på noterna. Annars kan det gå snett.”
Vägen till rikspolitiken
Efter två år i Malmö gick karriären vidare till Svenska Handelsarbetareförbundet där Holmqvist blev studiesekreterare. Därefter följde en politisk karriär i nationell tjänst: sakkunnig i försvarsdepartementet, sekreterare i finansdepartementet – och från 1953 ledamot av riksdagen.
Under de följande decennierna kom han att bli en av socialdemokratins tyngre namn, med ministerposter inom jordbruk, inrikesfrågor och försvar. Men det var i Malmö och hos HSB som grunden lades.
En produkt av Sönnerdahls Malmö
Arnold Sönnerdahl, som under dessa år satte sin prägel på hela HSB:s utveckling, förstod att bygga mer än hus – han byggde människor. Holmqvist var en av dem. Genom att se möjligheten hos en ung frökontrollant från Svalöv visade Sönnerdahl hur social ingenjörskonst också handlade om att forma ledare.
I efterhand framstår mötet mellan de två som en symbol för folkhemmets framväxt: en tid när samhällsbygge inte bara var ett politiskt projekt, utan också ett personligt.
___________________________
En man före sin tid – eller fånge i sin?
Genom samtal, minnen och samtidsskildringar växer bilden fram av Arnold Sönnerdahl – en ledare med starka idéer, ett kompromisslöst ledarskap och ett socialt patos, präglat av efterkrigstidens möjligheter och begränsningar. Bland källorna märks Samtal med Eric Holmqvist, Sven Wallanders Minnen och Olle Svennings Lojaliteter – Min far(s).
Historia och kooperation 