Grunden till konflikten låg i en av HSB:s viktigaste principer: att kostnadsöverskridningar i byggprojekt skulle bäras kollektivt av medlemmarna genom förlängda avbetalningar. I teorin rättvist – i praktiken blev det en grogrund för missnöje. När medlemmarna i vissa föreningar tvingades betala dubbelt så mycket som de räknat med, rasade förtroendet.
Motståndarna började agera. Ett särskilt angrepp riktades mot HSB:s ledning i Stockholm, där man kritiserade bristande insyn och maktkoncentration. På en dramatiskt laddad stämma i Nejlika, där hela 100–150 personer ur oppositionen dök upp, lades grunden till det som kunde ha blivit en klyvning av organisationen.
Men ur detta försök att slå sönder HSB föddes något nytt.
När ett stormöte samlade över 2 000 personer i Stockholm våren 1929, uppstod ett ögonblick av både kris och klarhet. Diskussionerna var hätska, anklagelserna många – men det fanns också en vilja att finna en ny väg. Advokaten Mathilda Staël von Holstein, en av HSB:s tidiga försvarare, och Arvid Thorberg från LO:s ledning, blev avgörande röster i försvaret av organisationens idé. I bakgrunden arbetade även den legendariske HSB-ledaren Sven Wallander för en lösning som kunde rädda sammanhållningen.
Lösningen blev fullmäktigeförsamlingen.
För att säkerställa medlemsinflytandet och minska risken för framtida stormöten, där hundratals personer kunde skapa kaos, beslutade man att införa ett nytt representativt system. Fullmäktigeval infördes, där utsedda delegater skulle fatta beslut å medlemmarnas vägnar. Kritikerna talade om ”HSB:s hemliga kongress”, men reformen vann stöd – och framför allt: den räddade organisationen från sönderfall.
Tidningsrubrikerna talade sitt tydliga språk: ”Skärpa inom HSB mot regimen”, ”Oppositionen inom HSB rena farsen”, ”Det stormar i Humleboet”. Men när dammet lagt sig, stod HSB starkare än tidigare – med ett nytt demokratiskt fundament och en livsviktig läxa: att öppenhet och förankring är bästa skyddet mot splittring.
______________________________
Eftertankens tid – och en ny väg framåt
Med tiden har det blivit tydligt att krisen 1929 inte bara var ett hot utan också en möjlighet. Den smärtsamma uppgörelsen blottlade brister i transparens och representation – men den ledde också till ökad demokratisering inom HSB. Genom införandet av fullmäktigesystemet stärktes medlemsinflytandet och organisationen fick en stabilare grund att stå på. Istället för söndring blev resultatet fördjupad sammanhållning, och i backspegeln framstår denna storm som en av HSB:s viktigaste vändpunkter – ett bevis på att prövningar kan leda till förnyelse och styrka.
Historia och kooperation 