Han bar aldrig hjälm på bygget och ritade inte husen själv – men få har haft ett lika starkt inflytande på det bostadsbyggande som formade Malmö under mitten av 1900-talet. Arnold Sönnerdahl var inte byggmästaren, utan idéernas man: en driven organisatör, retoriker och förhandlare som lade grunden för HSB:s framväxt i södra Sverige. Med ett brinnande socialt patos och en okuvlig vilja att förändra människors vardag drev han ett av folkhemmets mest ambitiösa projekt – att bygga inte bara bostäder, utan hem.
Från hyresgäst till frontfigur i bostadsrörelsen
Sönnerdahls bana började inom Hyresgästföreningen, där han tidigt gjorde sig känd som en orädd och målmedveten röst för hyresgästernas intressen. Det var där han formade sin samhällssyn: att boendet är en mänsklig rättighet, inte en handelsvara. När han gick vidare till HSB var det inte som tekniker eller ekonom, utan som idébärare – och snart även som organisationens främsta drivkraft i Malmö.
Under hans ledarskap uppfördes tusentals bostäder. Men det var mer än så: HSB Malmö blev ett socialt experiment där boendet skulle präglas av gemenskap, kvalitet och mänsklig värdighet. Han hade starkt inflytande över stadsplanering, projektens utformning – och inte minst över organisationens själ.
Människan Sönnerdahl – krav, lojalitet och motsägelser
Sönnerdahl var ingen enkel ledare. Han ställde höga krav – både på sig själv och andra. Han tolererade inte slarv eller svek och kunde reagera kraftigt när saker gick fel. Det fanns ett inre tryck, kanske till och med en vrede, som ibland gjorde honom svår att arbeta nära. Samtidigt vittnar många om hans djupa lojalitet mot medarbetare och hans värme i vardagen – en person som såg människan bakom titeln och som inspirerade med sin kompromisslösa tro på uppdraget.
Han var en person som både förenade och splittrade – en som aldrig lämnade någon oberörd.
Ett tyst och smärtsamt slut
Trots sin betydelse tvingades Arnold Sönnerdahl till slut lämna HSB. Detaljerna kring hans avgång är höljda i diskretion, men det står klart att när något gick fel visade bostadsrörelsen upp en hård sida – även mot sina egna. Rörelsen, byggd på solidaritet, kunde samtidigt vara skoningslös mot den som förlorat dess förtroende, oavsett tidigare förtjänster.
Så djup var effekten av hans avgång att HSB Malmö under mer än ett år inte vågade tillsätta en ny vd. Hans inflytande och popularitet var så stark att styrelsen inte ansåg det möjligt att omedelbart ersätta honom – ett vittnesmål om både hans makt och det tomrum han lämnade efter sig.
Avslutet skedde utan fanfarer. Inget ceremoniellt farväl, inga hyllningar. Bara ett vakuum.
Arvet som lever kvar
Men i Malmös stadsbild, och i minnet hos dem som arbetade med honom, lever Arnold Sönnerdahl kvar. Hans idé om bostaden som något mer än bara en plats – som en del av människans värdighet – präglar fortfarande områden som Folkets hus området, Mellanheden och Lorensborg. Han trodde på framtiden – och byggde den.
Hans livsverk påminner också om den dubbelhet som ofta präglar stora samhällsbyggen: där ideal och makt, vision och konflikt ständigt går i varandras spår.
_______________________
Artikeln bygger på Sven Wallanders Minnen: HSB:s öden från 1920-talet till 1957, intervjuer med Birger Herrstedt (1989) och Bertil Thagesson (1994), samt Olle Svennings bok Lojaliteter: min fars (1995).
Historia och kooperation 