Arnold Sönnerdahl – Visionären Malmö glömde
Mannen bakom stadens kooperativa samhällsbygge
När bostadskrisen skakade Malmö på 1930-talet reste sig Arnold Sönnerdahl med en vision – inte bara om bostäder, utan om ett rättvist samhälle. Tillsammans med byggmästaren Hugo Åberg förverkligade han banbrytande idéer om kooperativt boende, socialt ansvar och medborgarinflytande. Men medan visionerna blev verklighet, suddades Sönnerdahl själv ut ur historien.
Från förlamning till förnyelse
På 1930-talet var HSB Malmö en trög och motvillig organisation, fast i gamla hjulspår. Sönnerdahl, med rötter i hyresgäströrelsen, såg behovet av mer än bara tak över huvudet – han ville ge människor ett värdigt liv och skapa samhällen där alla var delaktiga. Tillsammans med Hugo Åberg, som delade hans sociala patos, startade han Hyresgästernas Bostadsproduktion. Här föddes tanken om att bygga för folket – inte för vinstens skull.
Ekonomiskt mod och kooperativt nytänk
När bankerna tvekade och HSB Malmö bromsade, visade Sönnerdahl och Åberg prov på kreativ finansiering och modig samverkan. Åberg drev parallellt en egen byggverksamhet och snickerifabrik – en lösning som möjliggjorde fortsatt byggande trots ekonomiska hinder. Med stöd från framsynta industrimän säkrade de resurser till nya bostäder – ett konkret bevis på hur idéer kunde bli verklighet, även i motvind.
En kooperativ revolution
År 1943 slogs Hyresgästernas Bostadsproduktion och HSB Malmö samman efter hårda förhandlingar. Sönnerdahl blev ordförande, Åberg verkställande direktör. Under deras ledning växte HSB Malmö till en kraftfull samhällsaktör, där idéer om utbildning, barnomsorg och socialt ansvar genomsyrade hela verksamheten.
Kronprinsen – ett manifest i betong
Sönnerdahls holistiska syn på stadsutveckling fick sitt mest monumentala uttryck i kvarteret Kronprinsen. Trots tvekan inom HSB Malmö vågade Åberg ta steget och förverkliga projektet i egen regi – inspirerad av Sönnerdahls idéer. Det var inte bara ett hus – det var en ideologisk helhetssymbol.
När Kronprinsen står färdig är Sönnerdahl sedan länge utraderad ur den kooperativa rörelsens ledarskap – men byggnaden bär i varje detalj hans visionära tankar. Kronprinsen blev en “stad i staden” med sporthall, läkarmottagning, apotek, kyrka, kommersiell service, restauranger och ett underjordiskt garage. Här separerades bilar och människor i tre plan, och barnen fick sin egen trygga lekmiljö ovanför gatan. Ett praktverk byggt på drömmar han inte längre fick vara del av.
Ett arv av rättvisa och engagemang
Sönnerdahl och Åberg drev frågor om medlemsinflytande, bildning och social trygghet långt utöver det vanliga. De såg till att HSB:s medlemmar engagerades i både kooperationen och politiken – vilket gav Malmöborna reellt inflytande över sin vardag.
Under denna tid spelade också arkitektkontoret Roos & Thornberg en avgörande roll. De var en del av HSB Malmös interna eller upphandlade arkitektteam under 1950–60-talen och utformade flera bostadsområden och kyrkobyggnader i staden. De var inte bara kollegor – utan kompanjoner i ett formellt partnerskap, uppbackade av HSB:s uppdrag. Sönnerdahls idéer om en modern, folkhemsanpassad bostadspolitik formade HSB:s prioriteringar, vilka Roos & Thornberg sedan förverkligade i praktiken. Än idag pryds många HSB-hus i Malmö av skölden med parollen “HSB bygger på förtroende” – ett eko av den vision Arnold Sönnerdahl kämpade för.
“Han var visionären som ville ge folket mer än tak över huvudet – han ville ge dem ett värdigt liv.”
En vision för ett rättvist Malmö
Arnold Sönnerdahl formulerade sin livsgärning utifrån tre bärande principer: social rättvisa, delaktighet och helhetssyn. Han ville bygga samhällen – inte bara bostäder – där alla, oavsett bakgrund, kunde leva gott. Han förespråkade kooperativt byggande som ett verktyg för jämlikhet och gemenskap.
Han drev också idén om att de boende skulle ha inflytande över både byggande och förvaltning. Genom föreningstidningar, utbildningsinsatser och möten stärkte han hyresgästernas röst och ansvar.
Kvarteret Kronprinsen blev det mest konkreta uttrycket för detta: en hel stadsdel med bostäder, vård, service och gemensamma utrymmen. En modell för socialt hållbar stadsutveckling.
Strategier som förändrade spelplanen
För att förändra inte bara bostadsbyggandet utan själva samhällsstrukturen använde Sönnerdahl och Åberg sex nyckelstrategier:
- Egna organisationer som bröt mönstret När HSB Malmö fastnade i gamla strukturer, startade de Hyresgästernas Bostadsproduktion – och tvingade fram förändring genom kooperativ konkurrens.
- Symbolik som väckte uppmärksamhet De använde HSB:s symboler på egna projekt för att både signalera tillhörighet och utmana ledningen – ett medvetet symbolspel som väckte debatt.
- Mobilisering av opinion Genom tidningar, utbildning och möten byggde de stöd från gräsrötterna och stärkte demokratin i stadsbyggandet.
- Ekonomiskt oberoende Åbergs snickerifabrik och samarbeten med industrin säkrade resurserna när bankerna sviktade.
- Erövring av ledarskapet Genom att bli starkare än HSB internt tog de över ledningen – och kunde förverkliga sina idéer.
- Eget genomförande vid behov När HSB inte vågade satsa på projekt som Kronprinsen, genomförde Åberg dem själv – men med kooperationens idéer som grund.
Fortsättning följer i Del 2:
Det höga priset för en vision – Sönnerdahls fall och glömska
Källor och metod
Artikeln bygger huvudsakligen på underlag från min uppsats i Historia III, Det kom in en katt bland hermelinerna (Malmö universitet), kompletterat med intervjuer genom åren, bl a med Bertil Thagesson (1994), mångårig medarbetare vid HSB Malmö, och Bror Thornberg (1999), arkitekt i nära samarbete med Torsten Roos.
Historia och kooperation 