När visionen blev för farlig
I takt med att HSB Malmö växte, växte också spänningarna. Sönnerdahls kompromisslösa tro på delaktighet, fri debatt och medborgarinflytande gick inte alltid hand i hand med de socialdemokratiska ledarnas önskan om enhetlighet och kontroll. Samtidigt uppfattades hans idéer om radikal transparens och lokal maktutövning som störande i en tid då partiet och kooperationen alltmer flöt samman.
Det som en gång varit en styrka – hans orädda ifrågasättande – blev i längden ett hot. Och hot mot makten tolereras sällan.
Från centrum till marginal
När HSB Malmö började institutionalisera sin roll, förlorade Sönnerdahl gradvis inflytande. Nya namn tog plats. Personer med partipolitisk förankring och förmåga till kompromiss. Han själv, som en gång rest rörelsen, blev allt oftare utelämnad ur berättelserna om dess framgång.
“Det var som om han försvann ur protokollen, men inte ur byggnaderna.”
Till slut lämnade han sina uppdrag. Officiellt i samförstånd. I praktiken utmanövrerad.
Hugo Åbergs val
När Arnold Sönnerdahl försvann från scenen valde Hugo Åberg att följa honom – men med mer taktisk försiktighet. Några år senare lämnade även Åberg HSB för att återetablera sig som självständig byggherre. Även om han delade många av Sönnerdahls idéer, vågade han inte öppet samarbeta med sin gamle partner. Trycket från den socialdemokratiska ledningen, som dominerade både kooperationen och det kommunala Malmö, vägde tyngre än lojaliteten.
Åbergs vägval blev en påminnelse om hur visioner kan leva kvar – även när deras upphovsman inte längre får plats i rörelsens mitt. Och om hur historien ofta glömmer dem som gick före, bröt mark och betalade priset för idéer som senare blev självklara.
Roos & Thornberg – visionens arkitekter
Även efter att Sönnerdahl försvunnit fortsatte hans idévärld att prägla HSB:s byggande. Arkitekterna Roos & Thornberg, som haft nära samarbete med HSB under 1950- och 60-talen, blev praktiska bärare av hans tankar. I deras bostadsområden och kyrkobyggnader fanns fortfarande den helhetssyn som Sönnerdahl drivit: gröna gårdar, tillgång till service, barnvänliga miljöer, tydlig arkitektonisk identitet.
Det var som om staden, trots tystnaden, fortsatte att bygga på hans idéer.
Arvet efter Arnold Sönnerdahl
Arnold Sönnerdahl försvann ur det kooperativa rampljuset. Men hans avtryck förblev djupa.
Han förändrade inte bara hur Malmö byggde – utan varför. Han formulerade en vision om ett samhälle där människor inte bara skulle bo – utan leva. Han förenade arkitektur, demokrati och social rättvisa till en sammanhängande idé om framtiden.
Än idag bär många av Malmös bostadsområden spår av hans tänkande. I fasadernas rytm, gårdarnas planering, i lekmiljöernas skyddade placering – och i tron på att hemmet är mer än ett rum.
Ett eftermäle värt att minnas
Det finns ingen staty över Arnold Sönnerdahl. Inga gator bär hans namn. Men hans visioner lever kvar i stadens siluett.
“Han byggde för människan, inte för makten. Och därför rymdes han inte i maktens rum.”
Att minnas Arnold Sönnerdahl är att minnas en annan sorts ledarskap – där principer inte kompromissades bort, där samhällsbygget var just ett samhälles bygge, och där idén alltid var större än personen.
Bland bostadsrättsföreningarna fanns det flera som inte stillatigande accepterade att han manövrerades ut. Särskilt föreningarna vid Göingeplan valde att markera sin protest: de lämnade HSB – och plockade ner den blågula skölden. Än idag går det att se järnkrokarna på väggen där den en gång satt. En tyst påminnelse om att visioner ibland överlever i det osagda.
Epilog: Där skölden en gång satt
När Arnold Sönnerdahl tystades och försvann från rörelsens centrum, teg många. Men inte alla.
Bland bostadsrättsföreningarna fanns det de som vägrade glömma. Flera föreningarna valde en annan väg. De bröt med HSB – och plockade ner skölden från väggen. Det var en tyst men tydlig protest mot hur en visionär hade offrats för ordningens skull.
Än idag syns järnen där skölden en gång satt.
Rosten på väggen berättar om mer än metall. Den bär spåren av ett motstånd – och av ett minne som vägrade försvinna.
Där skölden föll, stod idealen kvar.
______________________
Källor och metod
Artikeln bygger huvudsakligen på underlag från min uppsats i Historia III, Det kom in en katt bland hermelinerna (Malmö universitet), kompletterat med intervjuer med Bertil Thagesson (1994), mångårig medarbetare vid HSB Malmö, och Bror Thornberg (1999), arkitekt i nära samarbete med Torsten Roos.
Historia och kooperation 