En man för mycket i rörelsen
Om visioner som bar en hel rörelse – och tystades när de blev för obekväma
Arnold Sönnerdahl, en av HSB:s mest visionära gestalter, föll i onåd efter sitt tidigare engagemang i ett spelbolag. Men det som började som en intern förtroendekris utvecklades till ett strategiskt maktskifte – där Oscar Stenberg länge hölls tillbaka innan han till slut kunde ta över rodret. De som en gång vittnade om spelet bakom kulisserna – Gustav Andersson och Bengt Johansson – finns inte längre bland oss. Men deras röster lever kvar.
I efterhand kan det tyckas obegripligt – hur en man vars idéer formade en hel rörelse kunde rensas bort så systematiskt. Men i skuggan av efterkrigstidens maktspel växte en berättelse fram som ännu viskar mellan raderna i gamla protokoll, årsredovisningar och minnesbilder.
En ideologisk spricka
Det var i slutet av 1940-talet som Socialdemokraterna på allvar började planera för att fasa ut Arnold Sönnerdahl. Den utlösande faktorn blev hans tidigare engagemang i ett spelbolag – något som väckte ont blod inom partiet. Att en av kooperationens främsta företrädare haft del i något så kontroversiellt sågs inte med blida ögon. När trycket blev för stort, tvingades Arnold lämna alla sina politiska uppdrag.
Men inom HSB var hans ställning fortfarande stark. Där var han inte bara idébärare – han var en institution. Med djärva tankar om transparens, lokal maktutövning, medlemsstyrning och serviceboende, stod han för en kooperativ riktning som började skava mot det alltmer centraliserade och partistyrda samhället.
När Oscar blev för tidig
Flera år senare förberedde rörelsen nästa steg i processen att marginalisera Arnold även inom HSB. Men då inträffade något oväntat. Oscar Stenberg, en framtidsman med starkt stöd, försökte utmana SA Johansson vid valet av ny ordförande i kommunfullmäktige efter Emil Olsson – ett steg som skakade rörelsen.
Det talades om ett missförstånd, men många insåg att det snarare var en bekväm efterhandsförklaring för att slippa ta itu med en öppen konflikt. Att ifrågasätta SA, som stått Arnold nära, var ett farligt spel. För Oscar kunde det ha slutat med en permanent frysning – men eftersom han ansågs alltför viktig för framtiden, valde man istället att ”kyla ner” honom under en tid.
En plan i väntan
När spelbolagsfrågan åter aktualiserades och Arnold till slut även pressades bort från HSB, såg man sin chans. Han kunde dock inte ersättas direkt – Arnolds nätverk var fortfarande alldeles för starkt. Istället avvaktade man. Ett år senare tillträdde Oscar som vd för HSB Malmö.
Även på ytan förändrades tonen. De stilfulla och färgstarka årsredovisningarna från Arnolds tid försvann, ersatta av kommunala blå, grå och gröna omslag. Foton där Arnold förekom hade klippts om så att han inte längre syntes. Hans böcker rensades från kontoren – en symbolisk städning som inte lämnade något åt slumpen.
Ett avsked som sved
Att fasa ut Arnold var inget som skedde utan motstånd – varken känslomässigt eller ideologiskt. Emil Olsson hade varit en av hans närmaste allierade, och SA Johansson stod honom ännu närmare. När SA till slut avgick, kunde Oscar slutligen ersätta honom – då redan befäst som vd.
Det är en historia som sällan återges i sin helhet, men som fortfarande lever kvar i minnet hos dem som var med. Gustav Andersson, tidigare ledamot i HSB:s förtroenderåd, intervjuades i slutet av 1980-talet. Bengt Johansson – SA Johanssons son och aktiv inom ABF – intervjuades i början av 1990-talet. Båda är i dag avlidna, men deras vittnesmål lever kvar som en viktig påminnelse om hur makt förskjuts – och hur även en rörelse byggd på ideal kunde välja bort sin mest visionäre företrädare när hans närvaro blev för obekväm.
Ett eftermäle som lever – i det dolda
Vad få vet är att servicen i Turning Torso – med bemannad reception, uthyrningslägenhet, gemensamhetsytor och andra funktioner – i mångt och mycket vilar på de idéer som Arnold Sönnerdahl en gång formulerade. Redan på 1930-talet föreställde han sig ett modernt boende där människor inte bara hyrde en lägenhet, utan blev del av ett sammanhang – med trygghet, närservice och gemenskap som grundpelare.
När Johnny Örbäck lät utveckla Turning Torsos servicekoncept, gjorde han det med full kännedom om Sönnerdahls visionära tankar – och byggde vidare på dem. I den varumärkesanalys som Mats Urde, docent i varumärkesstrategi vid Lunds universitet, genomförde för tjugo år sedan, lyftes Turning Torso fram som lika banbrytande som när HSB lanserades på 1920-talet – och särskilt när Sönnerdahls idéer om serviceboende tog form under 1930-talet.
Samma idéer låg till grund för Brf Draken – ännu ett projekt där service, gemenskap och närhet till funktioner stod i centrum. Men finanskrisen 2008 satte stopp, och projektet stannade vid en ritning.
Att Sönnerdahls visioner än idag präglar Malmös mest uppmärksammade byggnad är ett ironiskt eko från historien. För det var just hans idéer om radikal transparens, medlemsstyrning och lokal maktutövning som en gång gjorde honom obekväm. I en tid då socialdemokratin och kooperationen flöt samman till ett alltmer slutet system, blev hans öppenhet och idealism ett hot. Därför rensades han ut – men inte bort. För även när hans namn suddades ut ur årsredovisningar och foton, levde tankarna kvar. Som ett mönster i väven. Som en viskning i betongen.
Inte förrän 1965 – i Sven Wallanders memoarbok Minnen – återfår Sönnerdahl ett namn i det offentliga HSB-narrativet. Där skriver HSB:s grundare:
”Arnold Sönnerdahl, en högt begåvad, uppslagsrik och mycket trevlig person.”
Att jag alls uppehåller mig vid honom, är därför att han onekligen gjort HSB mycket gott genom sin kraft och sin intelligens.”
Det blev en sorts senkommen ursäkt. Och ett betyg åt den man vars idéer bar rörelsen – långt efter att han själv manövrerats ut ur dess mitt.
Historia och kooperation 