Bostadsbyggandet i Malmö fortsatte trots krigets begränsningar. Samtidigt formades en ny, gemensam organisation som lade grunden för HSB Malmös fortsatta utveckling.
År 1943 framstår vid en första anblick som ännu ett krigsår i skuggan av en orolig omvärld. Men i Malmö, mitt i bostadsbrist, materialransonering och växande efterfrågan, togs ett beslut som skulle få långvariga konsekvenser: sammanslagningen mellan HSB Malmö och Hyresgästernas Bostadsproduktion.
Det var inte en självklar process. Det var en prövning av kooperationens förmåga att välja väg.
Från diskussion till beslut
Redan vid årets början väcktes frågan om sammanslagning. Diskussionerna fördes inte i periferin – de fördes i styrelserummen, i förtroenderådet och i gemensamma överläggningar mellan organisationerna.
Den 2 januari hölls ett gemensamt möte. Därifrån gick man vidare till förhandlingar. Delegationer utsågs, med namn som återkommer i HSB Malmös historia: Arnold Sönnerdahl, Hugo Åberg och andra centrala gestalter.
Den 21 januari inleddes de formella överläggningarna.
Slutsatsen blev tydlig:
- Den äldre HSB-organisationen skulle bestå
- Hyresgästernas Bostadsproduktion skulle uppgå i denna
- Organisationen skulle stärkas, inte bara förenklas
Detta är en viktig distinktion. Det handlade inte om att lägga ned – utan om att samla kraft.
Demokrati i praktiken – inte bara i princip
Besluten togs inte i slutna rum. De prövades.
Efter diskussioner i både styrelser och förtroendeorgan hölls extra föreningssammanträde den 21 februari. Resultatet var tydligt:
44 röster för, 3 emot.
Vid det ordinarie årsmötet den 25 mars bekräftades beslutet:
44 röster mot 7.
Detta är kooperation i sin mest konkreta form. Inte enighet – men en tydlig majoritet efter öppen prövning.
En ny organisation tar form
Efter sammanslagningen organiserades verksamheten om.
Styrelsen utökades och speglade nu en bredare representation. Arnold Sönnerdahl valdes till ordförande. Hugo Åberg fick en central roll som direktör.
Arbetsformen med arbetsutskott – där både tjänstemän och förtroendevalda ingick – behölls och utvecklades. Det är ett tidigt exempel på den blandning av profession och förtroendemannastyrning som fortfarande präglar HSB.
Samtidigt fortsatte den demokratiska strukturen att utvecklas, med fullmäktige från ett stort antal bostadsrättsföreningar.
Byggandet fortsätter – trots allt
Det mest slående i årsredovisningen är kanske inte sammanslagningen i sig, utan vad som sker parallellt: byggandet fortsätter.
Under 1943 färdigställdes:
- 7 fastigheter
- 456 lägenheter
- till en kostnad av cirka 8,1 miljoner kronor
Bland projekten märks:
- Rönnen (Torekovsgatan)
- Vadsbo (Regementsgatan)
- Tallen och Flädern i Sofielund
- Hacketspetten i Limhamn – med barnhem i bottenvåningen
Här ser vi något viktigt: HSB bygger inte bara bostäder, utan också social infrastruktur.
Barnhem, daghem och planerade bostäder för familjer med behov av stöd är integrerade i byggandet.
Blick mot framtiden – redan mitt i kriget
Planeringen stannade inte vid 1943. Redan under året projekterades och påbörjades byggnationer för 1944:
- 11 fastigheter
- 586 lägenheter
- beräknad kostnad: cirka 9,8 miljoner kronor
Särskilt intressant är satsningen på områden som Pildammsvägen och Ellstorp – tidiga steg i Malmös moderna stadsutveckling.
Efterfrågan beskrivs som “livlig”. Det är en formulering som säger mycket i en tid präglad av brist.
En ny relation till staden
Året markerar också en förändring i relationen till Malmö stad.
Istället för att sälja mark övergår staden till tomträttsupplåtelser. Det innebär att:
- staden behåller ägandet
- föreningarna får nyttjanderätt
- en årlig avgift ersätter köpeskilling
Detta är början på en modell som skulle prägla bostadsbyggandet under lång tid framöver.
Mer än en sammanslagning
Det är lätt att läsa 1943 som en organisatorisk händelse. Men det är mer än så.
Det är ett år då:
- två organisationer väljer att gå samman
- demokratin prövas och fungerar
- byggandet fortsätter trots svåra yttre villkor
- grunden läggs för en starkare och mer samlad kooperation
När året avslutas har medlemsantalet vuxit från 1 180 till 3 207.
Det säger något om förtroendet.
Slutsats: när samarbete blir strategi
I efterhand framstår sammanslagningen 1943 inte som ett undantag – utan som en del av ett mönster i kooperationens historia.
När förutsättningarna förändras, väljer man inte att stå still. Man väljer att gå samman.
Inte för att bli större i sig – utan för att kunna göra mer.
© Bengt Skånhamre
Historia och kooperation 