När det jäste på Stenbocken

En maskinist, en bryggmästare och klasskampen i Malmö 1909

I början av 1900-talet luktade det malt och humle över stora delar av Malmö. Bryggerierna var viktiga arbetsplatser och ölet var en självklar del av vardagen. Samtidigt växte staden i snabb takt och arbetarrörelsen blev allt starkare. Det var en tid då gamla samhällsstrukturer utmanades och då relationen mellan arbetsgivare och arbetare förändrades i grunden.

Mitt i denna omvälvande tid finner vi en man som i dag nästan fallit i glömska – maskinisten E.W. Eriksson på Bryggeri Stenbocken.

Hans historia är på många sätt en berättelse om det moderna Sveriges födelse.

Malmö – industristaden som växte fram

När 1800-talet gick mot sitt slut genomgick Malmö en dramatisk förändring. Från att ha varit en relativt liten handelsstad utvecklades Malmö till en av Sveriges viktigaste industristäder.

Befolkningen växte explosionsartat. År 1860 hade staden omkring 19 000 invånare. Sextio år senare hade antalet ökat till över 113 000. Nya fabriker etablerades och tusentals människor flyttade in från landsbygden för att söka arbete.

Bland de nya stadsdelarna märktes Möllevången. Området började bebyggas kring sekelskiftet 1900 och utvecklades snabbt till en arbetarstadsdel. Här bodde många av dem som arbetade på fabrikerna, verkstäderna och bryggerierna.

Möllevången var mer än bara ett bostadsområde. Det blev också ett centrum för arbetarrörelsen. Folkets Park låg här, liksom flera av de föreningar och organisationer som skulle komma att spela en viktig roll i arbetarnas kamp för bättre villkor.

Det var i denna miljö som Bryggeri Stenbocken verkade.

Det lilla bryggeriet bland jättarna

Bryggeri Stenbocken grundades 1893 och var det minsta av Malmös fem bryggerier. Trots sin begränsade storlek var verksamheten modern och tekniskt avancerad.

Bryggerierna tillhörde vid denna tid Sveriges mest mekaniserade industrier. Produktionen krävde ångmaskiner, pumpar, kylanläggningar och avancerade transportsystem. Den gamla hantverksmässiga ölproduktionen hade ersatts av industriell tillverkning.

Det var därför maskinisterna hade en så central roll.

Om bryggmästaren var verksamhetens chef var maskinisten den som såg till att hjärtat fortsatte slå. Utan ånga, kyla och fungerande maskiner stannade produktionen.

När E.W. Eriksson anställdes på Bryggeri Stenbocken den 17 november 1898 blev han en viktig kugge i verksamheten.

En erfaren arbetare

Under sina första år vid bryggeriet verkar Eriksson ha varit en uppskattad medarbetare. Personalliggaren innehåller få anteckningar om honom. Några sjukdagar och enstaka permissioner är allt som noteras.

Men med tiden förändras bilden.

När bryggmästare Abraham Gertzell började föra anteckningar om personalen blir tonen gradvis hårdare. Från omkring 1908 förekommer allt fler kommentarer om Eriksson.

Varför?

En möjlig förklaring är att Eriksson hade börjat engagera sig fackligt.

Vid denna tid växte fackföreningarna snabbt. Arbetarna organiserade sig för att få högre löner, bättre arbetsvillkor och större inflytande över sina arbetsplatser.

I materialet framgår att Eriksson var kassör i Svenska Maskinist- och Eldareförbundets avdelning i Malmö. Han hade alltså inte bara gått med i facket – han hade tagit på sig ett förtroendeuppdrag.

För många arbetsgivare var detta något man betraktade med misstänksamhet.

Makt och hierarkier på bryggeriet

Bryggeri Stenbocken var en arbetsplats där hierarkierna var tydliga.

Längst upp stod bryggmästaren. Under honom fanns underbryggmästare, maskinmästare, förmän och olika kategorier av arbetare.

Titlarna betydde mycket.

I personalliggaren nämns de anställda nästan alltid med yrkestitel och efternamn. Titeln markerade inte bara arbetsuppgiften utan också individens plats i den sociala ordningen.

Samtidigt fanns ett slags patriarkalt system där arbetsgivaren förväntades ta ansvar för de anställda. Bryggeriarbetare hade ofta bättre villkor än många andra industriarbetare. De kunde få hjälp med sjukvård, försäkringar och i vissa fall bostad.

Men bakom denna omsorg dolde sig också en tydlig maktstruktur.

Det var arbetsgivaren som bestämde.

Dagen då allt förändrades

Den 3 maj 1909 kom konflikten mellan Eriksson och ledningen upp till ytan.

Maskinisten hade fått några timmars ledighet under dagen och skulle återvända till arbetet på kvällen för att utföra ett reparationsarbete.

När underbryggmästare Thure Rydell träffade honom uppstod en häftig diskussion.

Rydell ansåg att Eriksson var påverkad av alkohol. Eriksson protesterade mot arbetsuppgiften och begärde dessutom extra öl.

Ordväxlingen blev allt mer aggressiv.

När Rydell försökte avvisa honom svarade Eriksson med de ord som mer än hundra år senare fortfarande går att läsa i dokumenten:

“Hörnu Bryggmästaren hvem af oss är egentligen virrig i skallen?”

Det var en remarkabel kommentar i en tid då respekt för överordnade förväntades vara självklar.

Dagen efter samlades ledningen tillsammans med representanter från facket.

Eriksson fick en allvarlig varning.

Nästa gång, meddelades det, skulle han avskedas.

Storstrejken skakar Sverige

Några månader senare kom den händelse som förändrade allt.

Sommaren 1909 bröt den så kallade storstrejken ut.

Bakgrunden var flera års ekonomisk nedgång. Arbetsgivarna ville sänka lönerna medan arbetarna motsatte sig försämringarna.

När Svenska Arbetsgivareföreningen genomförde omfattande lockouter svarade Landsorganisationen med att utlysa storstrejk.

Över 300 000 arbetare deltog.

Sverige stod i princip stilla.

Järnvägar, hamnar, fabriker och verkstäder påverkades. Konflikten blev den största arbetsmarknadsstrid landet dittills upplevt.

I Malmö var stämningen särskilt laddad. Staden hade redan upplevt flera uppmärksammade arbetskonflikter och arbetarrörelsen stod stark.

Även på Bryggeri Stenbocken märktes oron.

Avskedet

Efter storstrejkens slut återupptogs arbetet på många arbetsplatser.

Men inte för E.W. Eriksson.

Den 23 september 1909 fick han lämna sin anställning.

Bryggeriets ledning hävdade att orsaken var arbetsbrist. Nya maskiner hade installerats och produktionen hade minskat.

Facket trodde inte på förklaringen.

Enligt fackföreningen hade Eriksson i själva verket blivit av med arbetet därför att han deltagit i storstrejken och därför att han var fackligt aktiv.

Misstanken var inte ogrundad.

Runt om i landet förekom det att arbetsgivare gjorde sig av med fackligt aktiva arbetare efter strejken.

Bryggeriet hamnar i blockad

Konflikten slutade inte med avskedet.

Tvärtom började den då.

Fackföreningen satte Bryggeri Stenbocken i blockad. Man uppmanade arbetare och organisationer att inte stödja bryggeriet.

Snart drogs även Folkets Park i Malmö in i konflikten.

Parken var en av arbetarrörelsens viktigaste mötesplatser och serverade stora mängder drycker under sommarens arrangemang.

När bryggeriets produkter bojkottades fick det ekonomiska konsekvenser.

Bryggmästare Gertzell försökte försvara sig genom att skriva till Folkets Parks styrelse. I brevet framställde han Eriksson som en problematisk arbetare som under flera år misskött sig och fått upprepade varningar.

Facket stod dock fast vid sin uppfattning.

Man ansåg att avskedandet var ett straff för facklig aktivitet.

Ett samhälle i förändring

Oavsett vem som hade rätt säger konflikten mycket om sin tid.

Sverige befann sig mitt i övergången från det gamla industrisamhället till ett modernt välfärdssamhälle.

Arbetarna organiserade sig.

Fackföreningarna växte.

Arbetsgivarna tvingades vänja sig vid att de anställda krävde inflytande.

I efterhand kan vi se hur den svenska modellen började ta form just genom sådana konflikter.

Det var inte samförstånd från början.

Det var kamp.

Vad hände sedan?

Spåren efter E.W. Eriksson blir svaga efter 1910.

Vi vet inte hur hans fortsatta liv utvecklade sig.

Vi vet däremot att hans namn fortsatte att irritera bryggmästaren. Flera månader efter avskedet antecknade Gertzell att Eriksson fortfarande medverkade till blockadannonser i tidningen Arbetet.

Konflikten levde alltså vidare.

Bryggmästare Gertzell själv lämnade bryggeriet året därpå. Underbryggmästaren Thure Rydell avancerade och blev så småningom bryggmästare.

Bryggeri Stenbocken försvann senare när Malmös bryggerier slogs samman i AB Malmö Förenade Bryggerier.

Från bryggeri till bostadsrättsförening

Bryggeriet må vara borta, men namnet lever kvar.

På den mark där Bryggeri Stenbocken en gång låg uppfördes under början av 1960-talet HSB:s bostadsrättsförening Stenbocken i Malmö. Föreningen stod färdig 1963 och har sedan dess varit hem för generationer av Malmöbor.

Där ångmaskiner, kylkompressorer, jäskar och ölkällare en gång dominerade vardagen finns i dag bostäder, innergårdar och grönområden. För många boende är Stenbocken främst ett kvartersnamn, men under marken och i platsens historia finns fortfarande minnena kvar av bryggeriarbetarna, hästkärrorna, ölkaggarna och den industriella verksamhet som under flera decennier satte sin prägel på området.

Historien om E.W. Eriksson påminner oss om att varje plats bär på flera lager av berättelser. Där människor i dag bor och lever utspelades för mer än hundra år sedan konflikter som bidrog till att forma den svenska arbetsmarknaden och det moderna samhället.

En bortglömd arbetare

Historien skrivs ofta om företagsledare, politiker och industrimagnater. Betydligt mer sällan får vi möta de människor som stod vid maskinerna och utförde arbetet.

E.W. Eriksson var ingen nationell ledare. Han skrev inga böcker och grundade inga företag.

Ändå berättar hans historia något viktigt.

Den visar hur stora samhällsförändringar blir synliga i en enskild människas liv. I konflikten mellan en maskinist och en bryggmästare kan vi se konturerna av den moderna svenska arbetsmarknaden växa fram.

När Eriksson frågade:

“Hörnu Bryggmästaren hvem af oss är egentligen virrig i skallen?”

var det kanske mer än en personlig förolämpning.

Det var en fråga som speglade en tid då gamla auktoriteter började ifrågasättas och då arbetare allt oftare vågade höja rösten.

I det perspektivet blir maskinisten från Bryggeri Stenbocken långt mer än en notering i en personalliggare.

Han blir en del av berättelsen om Malmös väg från industristad till modern storstad.

Denna berättelse bygger på min uppsats i Historia II från 2016, som med hjälp av en bevarad personaliggare återberättar konflikten på Bryggeri AB Stenbocken i Malmö. Det är en berättelse om makt, motstånd – och om vad som händer när det jäser, inte bara i jästankar.